Efter att ha arbetat några år i vår europeiska e-handelsorganisation EMOTA kan jag konstatera att den politiska processen är långsam och fylld av kompromisser.
Frågor av mindre karaktär, men ändå av betydelse för oss e-handlare, och som togs upp redan för fem sex år sedan, är fortfarande olösta medan andra större frågor har lagts på bordet och tar upp all tänkbar tid.
Dit hör just nu frågor som att inte diskriminera medborgare i EU mot bakgrund av nationalitet eller fysisk placering, det vill säga så kallad GEO-blocking och Data Protection Regulation.
Passerar snabbt "bäst före"-datum
Det är komplexa frågor med många vinklingar där man ska komma överens med alla medlemsländer. Utifrån sett och med entreprenörens syn går det alldeles för långsamt. Det leder till att flera delar i förslagen löper hög risk att ha passerat "bäst före"-datum när de väl genomförs. Detta i en värld där allt annat går så snabbt att man knappt hinner med att fånga upp allt som händer i den digitala ekonomin.
Inom EU talar man ofta om den så kallade DSM (Digital Single Market) där man ska riva hinder och utjämna regelverken för att göra det bättre för alla.
E-handlare bryter redan mot lagen
Men är vi verkligen på väg i den riktningen? Tveksamt. Istället förefaller allt bli mer komplicerat och regelverken svårare att förstå. Min upplevelse är att man som e-handlare kan vara helt klar över att man i någon form bryter mot lagen, frågan är bara hur mycket och vilken risk man utstår.
Fokus kan också upplevas ensidigt där konsumenterna i EU är ”King”. Man får en känsla av att politiker uppfattar konsumenterna i Europa som dumbommar och därför vill skydda dem med massor av regler och förordningar medan alla e-handlare är lurendrejare.
Det stämmer naturligtvis inte och det leder till en obalanserad utveckling av regelverken. Ett par exempel;
Hot från tyska konsumenteverket
Häromdagen fick jag en propå om en marknadsstörningsavgift. Det tyska Konsumentverket skrev till det svenska dito och menade att vi gjorde oss skyldiga till en marknadsstörning. Bakom brevet låg det faktum att vi hade beskrivit materialet på en produkt med ordet Textil vilket inte räckte.
Svar krävdes omedelbart, annars skulle en faktura på en marknads-störningsavgift komma i brevlådan. Ärendet avskrevs efter några veckor.
Spanien kräver spanskt personnummer
Ett annat talande exempel. Under fem månader har jag försökt att få veta av den Spanska skattemyndigheten vilket bankkonto jag ska betala deras moms till. De kan helt enkelt inte ge svar på vart jag ska skicka pengarna nu när jag äntligen har fått mitt spanska personnummer som krävs för att få betala in momsen, som för övrigt tog två månader att få. Vem kunde ana att det behövdes ett spanskt personnummer för att betala in moms i Spanien?
Det är inte svårt att förstå att komplicerade processer både kan och kanske ska ta lång tid, men allt tal om att förenkla för oss e-handlare kommer på skam när regleringar och krav hela tiden läggs på handlarna.
Effekten blir den motsatta
De ökade kraven leder till att allt fler e-handlare sannolikt avstår inträdet på EU-marknaden på grund av den ökade komplexiteten. Det tycker jag är synd då det står 500 miljoner konsumenter i EU och väntar på svenska e-handlare att visa sig.
I sin iver att göra gott så förefaller arbetet istället leda till att politikernas vision om en enhetlig inre marknad i Europa kommer längre och längre bort för varje år.
Frågan är bara om våra politiker förstår i vilken riktning de är på väg? Just nu är jag högst tveksam till det.
