Budskapet är tydligt: Engångsplasten ska minskas för att rädda miljön och naturen. Vi ser allt fler byta ut sina engångsartiklar i plast mot vad som ska vara mer hållbara alternativ. Och mitt i stormens öga står den just nu kanske mest bespottade plastartikeln, plastpåsen. Och inte vilken påse som helst, utan plastbärkassen. Men hur blev egentligen plastpåsen slagpåsen? Är den så dålig och är alternativen verkligen bättre?
Tar man sig tiden att läsa igenom några av de rapporter som finns i ämnet i jakt på det definitiva svaret, så kommer man ut på andra sidan något besviken och lätt uppgiven.
Samtliga bärkassar är nämligen, av olika skäl, ganska dåliga för miljön. Plastbärkassen med sina utsläpp både vid tillverkning och förbränning. Papperspåsen kräver en råvara vi inte bör avverka i så stor utsträckning och som tar god tid på sig att växa. Bomullspåsen tarvar både en stor mängd vatten och kemikalier vid tillverkning och behöver användas ett stort antal gånger för att komma ned i samma miljöbelastning som plastpåsen.
Inte ens påsarna som tillverkas av förnybar råvara slipper undan. Där krävs det nämligen att jordbruket i sig sköts på ett hållbart sätt och till exempel inte orsakar övergödning.
Men faktum kvarstår. Går du in i din dagligvarubutik och ska välja mellan plast och papper så är den förstnämnda klart mycket dyrare, trots att det är svårt att peka ut något av alternativen som bättre, eller sämre, än det andra. Så vad ska man göra som handlare och hur ska man resonera som konsument?
"Använd den du har hemma"
Det här är en fråga som IVL Svenska Miljöinstitutet, ett svenskt fristående forskningsinstitut på just miljöområdet, naturligtvis har stenkoll på. Och här får vi faktiskt ett svar på ovanstående fråga.
Använd alltid den påsen du har hemma. Ju fler gånger du kan använda den kassen du redan har desto bättre, säger Karin Sanne, livscykelexpert på Svenska Miljöinstitutet.
Hon påpekar även, precis som ofta hörs i debatten, att det finns olika studier på hur många gånger man ska använda de olika typerna av kassar för att de ska anses som hållbara. Men inte heller här finns något facit, det beror nämligen på vad man mäter och vilka effekter man vill åt. Det syns inte minst i de olika studierna kring tygpåsar, där rapporterna kommer fram till väldigt olika resultat på hur många gånger bomullspåsen ska användas för att anses hållbar.
Det beror på väldigt många olika, specifika situationer och vad man tittar på för miljöaspekter. Om man tittar på till exempel klimat, övergödning eller vatten- och kemikalieanvändning. Det kan bli mycket stora skillnader då.
"Nya påsar är dåligt"
Som ni förstår vid det här laget är det alltså svårt att peka ut en påse i ett enskilt material som särskilt dålig eller bra. Så i jakten på bättre och sämre får vi istället se på det så här: Nykonsumtion är sämre och återbruk är bättre, oavsett material.
Nya påsar är dåligt och ju mer material det är i dem desto större miljöpåverkan har de. Det är dåligt med en större mängd material. De tjocka påsarna kan innehålla dubbelt så mycket material som en tunn påse. Detsamma gäller pappkassar. Så behöver man inte en tjockare kasse för att den ska hålla, så ska man välja den tunnare eller mindre, säger Karin Sanne och fortsätter:
Vi behöver få bort det här med att jämföra material, eftersom det kräver mycket kunskap i alla olika led och därför utgår vi från kassen man har hemma.
Den ultimata, hållbara bärkassen existerar alltså inte i dag. Men hur skulle den kunna se ut om du fick konstruera den?
Om man utgår från klimatet och tittar på den aspekten, så är det fördelaktigt med förnybar energi i alla steg och att den är gjord på förnybara råvaror som odlas på ett hållbart sett. Sen att den används så länge som möjligt. Och när den har återbrukats så mycket det bara går så ska man kunna återvinna materialet - då behöver det vara ett rent material. Blandade material är svårare att återvinna, eftersom man inte kan separera dem, säger Karin Sanne.
LÄS ÄVEN: Efter kritiserade skatten - handeln larmar om brist på plastpåsar
Så mycket vet vi alltså. Men att gå från kunskap till handling är inte helt okomplicerat. Det är, som ni nu också konstaterat, många led som ska rimma. Dessutom har olika länder naturligtvis olika förutsättningar att kunna genomföra det på ett framgångsrikt sätt. Men varför har vi inte kommit längre?
Det beror på en rad aspekter. Dels det egna beteendet. Istället för att ta med egna kassar så kanske man glömmer det och behöver ta en ny kasse istället. Sen behöver man få till hållbara värdekedjor i alla led, även i transportkedjorna. Det dröjer innan de är helt förnybara. Samma sak gäller elförsörjningen. Dessutom behöver man införa pantsystem för återvinning. Det är mycket som måste falla på plats.
"En väldigt stor symbolfråga"
Här kan man som handlare ta notis och helt enkelt införa olika incitament för att kunderna i högre utsträckning ska använda de kassar man redan har. På så vis gör man en större insats för klimatet genom att helt enkelt minska nykonsumtionen.
LÄS ÄVEN: Miljardmissen på plastpåseskatten döljer ökning: ”Nästan fördubblats”
Så hur är det nu? Är det rimligt att plastpåsen är så mycket dyrare när valet i kassan inte verkar göra någon större skillnad? Eller är det, som Svensk Handel brukar säga: "Symbolpolitik som saknar miljönytta"? Svaret är nog lite både och.
Man kan säga att påsen har blivit en väldigt stor symbolfråga och består av väldigt lite material i förhållande till vad du faktiskt lägger i den. Det är inte många gram material vi pratar om och det är fantastiskt att man dessutom kunnat minska användandet av nya påsar, säger Karin Sanne och fortsätter:
Det har varit fokus på sugrör också som består av ännu mindre material och hur många sugrör har vi egentligen? Det blir nästan lite skrattretande. Men jag tror att man har blandat in det med nedskräpning och plastpåsar i havet och då gjort analysen att sugrör och plastpåsar har en tendens att hamna i naturen och i haven. Men många plastpåsar slängs förstås med sopor och förbränns och bidrar inte till nedskräpning, men runt om i världen ser man mycket plastpåsar som ligger slängda i naturen.
Borde man rikta de här insatserna som nu görs på till exempel plastpåsar mot plastförpackningar och dylikt istället för att få bäst effekt ur ett klimatperspektiv?
Det är nog en riktig slutsats om man räknar volymmässigt. Sen är det många bäckar små. Det finns inget incitament för att slösa med plastpåsar. Det är bra att få ned användningen. Sen kanske man ska titta också på e-handeln med allt emballage, stora förpackningar och allt som kommer med det.
"Extremt ohållbart"
En sak är dock viktig att poängtera här, menar Karin Sanne. Att få ned användningen och produktionen av specifikt fossilbaserade plastpåsar är bra. Men det betyder inte för den sakens skull att en plastpåse som är tillverkad av förnybar råvara kan räknas som hållbar, men förutsättningarna för att den ska vara det är bättre.
Att använda råolja till materialet och pumpa upp stora mängder på kort tid är extremt ohållbart. Oljan är omöjlig att göra hållbar. Men jordbruk och förnybara råvaror kan göras hållbart. Om inte alla maskiner körs med en massa diesel, då är det inte längre så bra, säger hon.
Så om man nu vill bli mer hållbar i sina val av påsar och förpackningar, vad ska man välja?
Den största skillnaden gör det du gör efter köpet. Att du tar med kassen nästa gång, helst flera gånger. Eller använder den till att slänga sopor, istället för att använda de påsar man köper på rulle. Det du ska göra i affären är att tänka på att ta en så liten påse som möjligt. Att inte ta den största pappkassen om du inte behöver. Annars är det ofta inte jättestora skillnader mellan olika kassar.
Att få till den här beteendeförändringen är dock inte helt okomplicerat. Det kräver nämligen en hel rad insatser, stora som små, för att få ned användningen av engångsförpackningar.
Det sker ändå på en del håll. Man kan till exempel tänka på allt engångsmaterial man ser i take away-branschen, där finns det en del aktörer som testar att kunderna kan komma dit med sin egen låda för att hämta mat. Men ska det lyckas bredare så krävs både nya system som pantsystem, hygien- och livsmedelskontroller och liknande projekt, säger Karin Sanne.
Så när vi nu lämnar veckans helgläsning bakom oss kan vi konstatera följande: Att snurra in sig i vilket material påsen är tillverkad i är relativt lönlöst där vi står i dag. Istället kan man som handlare göra skillnad genom att få kunderna att ta med sig kassarna man redan har hemma. Och som kund, ja, helt enkelt välja de som man redan har samlat på sig. Och måste man ta en ny så använd den igen och igen och igen.
LÄS ÄVEN: Plastpåseskatten: Efter märkliga felräkningen: “Fasen inte okej”
LÄS ÄVEN: Moderaterna sågar skatt på plastpåsar: ”Handlar om att öka statens skatteintäkter”
LÄS ÄVEN: Regeringens replik: ”Finns ju påsar av andra material”
