Adel, Präster, Borgare och Bönder. Jag tänker tillbaka på historialektionerna i mellanstadiet om våra föråldrade samhällsklasser och hierarkiska samhälle som, enligt Wikipedia, pågick mellan 1400 - 1866-talet. Idag, tack och lov, rullar debatterna kring ord som jämlikhet, jämställdhet och feminism istället. Sverige går i bräschen som ett av världens mest jämställda länder och räknas som ett föregångsland för många. Det är ju vi svenskar så oerhört stolta över och ska vara det.
Trots detta har, det märkligt nog, hänt något senaste åren. Titelhysterin (det går även bra att läsa detta som titelhierarkin) har blivit helt kopiöst viktig för många anställda och företag.
"Jag jobbar som assistant account manger with focus in the trading department and executive manging director with purpose of…. bla bla bla bla bla…. Efter 25 sekunder andas vederbörande ut och det blåtonade ansiktet börjar snabbt återfå en blek men rosigare ansiktston."
What? Vad sa hen egentligen? Höll hen just på att dö av andnöd? Vad betyder detta? Är det här det högsta hönset att förhandla med eller är detta någon slags assistent eller är det receptionisten som tagit emot mig? Jag förstår inte vad personen säger. Frågan är om hen vet det själv. He he tänker jag.
Jag heter Linn och kommer från Babyshop och är ansvarig för implementationen av ert system. Hen skiner upp. Inga oklarheter på den beskrivningen. Dessutom vann hen just penismätartävlingen, hens titel var oslagbar. No question about it.
De här titlarna dyker dagligen upp i artiklar, faktarutor, i tal och i mailsignaturer. Wikipedia är ofta föga hjälp när jag försöker lista ut vad min lunchdate faktiskt jobbar med. Som svensk är man ju dessutom för feg för att fråga, liksom rädd att trampa någon på tårna när vi inte förstår vad skillnaden är mellan en account manager, account director, key account manager, account executive och advertising account executive är. Dessutom vill man ju inte vara ofin och råka avslöja en eventuell bluff bakom den tjusiga titeln.
"Vi kan ju i alla fall låtsas vara någon vi kanske inte är"
Jag förstår att titelhysterin kommer utifrån och att det blåser sydliga, östliga och västliga vindar över den nordiska marknaden som fylls av internationella influenser och internationalisering. Att de mystiska titlarna kan få vårt jobb att verka mer meningsfullt än vad det egentligen kanske är? Vi kan ju i alla fall låtsas vara någon vi kanske inte är eftersom ingen heller vågar ställa följdfrågor på våra nya förnamn.
”Jämställdhet är nyckeln till utveckling”, skriver FN-förbundet*. Sverige har under modern tids regeringar jobbat på att minska klyftorna mellan samhällsklasser, män och kvinnor, invandrare och svenskar och det ska vi vara oerhört stolta över. Vi ska vara stolta över Gnosjö-andan, våra vanligtvis ohierarkiska företagsuppbyggnader i platta organisationer och en fin företagskultur.
"Kan vi inte bara droppa det här titeltramset"
Kan vi inte bara droppa det här titeltramset och fokusera på att utföra ett bra jobb, oavsett vad vi väljer att kalla oss? Är man duktig på vad man gör spelar det väl ingen roll vad det står på ett kort av papper? Meningen med en titel är väl att man med ett kort ord förklarar vad man jobbar med, inte att man INTE förklarar vad man jobbar med! Är inte det viktigaste med att ha en titel att den ger mervärde på det sätt att vi andra kan förstå vad den betyder?
Kan Sverige inte bara fortsätta gå i bräschen för jämställhet och jämlikhet istället och jobba vidare på att göra det ännu bättre och inte gå tillbaka i tiden och låta oss suktas av dessa opersonliga tituleringar - Let’s Lead not follow!
*http://www.fn.se/press/nyheter/jamstalldhet-en-nyckel-till-utveckling/
