Startsida › Forum › E-handelsforumet › Generellt om E-handel › Veckans spaning
- Detta ämne har 4 svar, 4 deltagare, och uppdaterades senast för 15 år, 1 månad sedan av Katrin Lundgren.
-
FörfattareInlägg
-
23 oktober, 2009 kl. 16:37 #94112ParvelitoDeltagare
Konkurrens är bra sägs det. Det ger låga priser och hög service. Ur E-handlarperspektiv handlar väl urtuff konkurrens snarare om dålig lönsamhet och hur usel service man skall våga sig på att ge kunderna, för att kunna konkurrera med priserna.
Men så öppnade jag senaste numret av Connoiseur, tidskiften som vänder sig till människor med lite bättre inkomst eller en slant på bankboken. Här är det inga annonser från Ink-Club om bläckpatroner för en krona och ordet REA finns inte i en enda annons. Över huvudtaget så bryr sig inte annonsörerna i denna tidskrift (och de är många) alls om att framstå som prisvärda eller billiga ens under brinnande finanskris. Istället är det produktens exklusivitet och servicenivån som är det ledande temat i så gott som alla annonser och de många recensionerna av mer eller mindre nödvändiga produkter som presenteras.
Låt oss se på vad som kännetecknar försäljning av lyxartiklar.
Det första som slår mig är att man anger priserna i den här tidningen, precis som i vilken Aftonbladet Hus & Hem som helst. Man vill helt enkelt undvika pinsamma situationer om någon tänkbar kund helt gissat fel på vad en sak kostar. Det är lätt att gissa fel. En specialutgåva av Gordan Ramsays kokbok ”Chef” med pärmar i aluminium har ett angivet pris av knappt 3000kr, medans en monografi om konstnären Jeff Koons konst från 1979 till idag över 606 sidor har ett angivet pris av 3000 – amerikanska dollar…
Väldigt få saker har typiska lockpriser, utan här kan ett par solglasögon få kosta 6300kr istället för 5995, och fåtöljen Iris kostar verkligen 19511kr, tvärtemot vad Ingvar Kamprad lärt oss om priser på möbler.
Lyx handlar inte om vardagliga saker, det är inte fråga om att sätta lite guldkant på vardagens grå dimma utan det handlar mer om extravaganser utöver vad man behöver. När vanligt dödliga lärt sig att lyxa till falukorven med två korslagda sparrisar och serverar Kronstams vintips från DN till tacos på lördagkvällen så ges recept på rätter som förmodligen skulle sluka de flesta familjers månadsbudget för mat. Vad kostar t.ex. ett kilo ankfett?
Det mesta det skrivs om är saker man skulle kunna undvara och ändå leva lyckligt. Eller vad sägs om rakset med rakborste av grävlingshår, chokladschatull i valnöt eller en bröstnäsduk? Skulle något så alldagligt som en vanlig klädgalge hitta in i tidningen så är det för att det kostar närmare 300kr stycket.
Höstens färg i den lyxiga världen är som vanligt det korrekt diskreta och mörkt svarta, ibland uppiffat med några gråtoner. Höstens mode anbefaller dock gärna lite gredelina inslag. Något säger mig att finansnissarna kommer köpa kolosalt många slipsar med gredelina toner i siden eller kammad ull från alpackor till fars dag.
Det är inte lätt att slå sig in på den här marknaden, men förmodligen lättare än att vara ”billigast” och säkert oerhört mycker mer lönsamt. De flesta lyxföretagen är anrika och fyllda av traditioner. De har klarat sig genom krig och kriser, överlevt generationsskiften, modenycker, miljödebatter och lågkonjunkturer. Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas människor för vilka tusenlappar inte har något värde. Se till att erbjuda dessa människor produkter som betyder något, och din lycka är gjord.
26 oktober, 2009 kl. 22:18 #107566GregerADeltagareDet tog lite tid att smälta … men det är väl besparingarna på DHL/Tradera som gett dig en prenumeration på Connoiseur …
Men visst är det så att allt blivit så prisfokuserat här i samhället. Man nämner också kvalitet, men det gäller oftast bara så länge det inte kostar något extra. Pengar är den trånga sektorn hos de flesta. Men det får ofta konsekvensen att man över tid lägger ut mer pengar än om man köpt lite bättre kvalitet från början. Kanske man gör av med 5 par skor á 300:- istället för 1 par för 900:-. Sen kanske man köper sina 5 par på Klarna-konto … :rolleyes:
Jag är helt övertygad om att många har dålig ekonomi bara för att de alltid köper det billigaste. Det är klart inte lätt att få gemene man att tänka i termer av life-cycle-cost – men med tanke på hur dåliga marginaler och hur mycket problem det ofta är med lågprisprodukter, så kan man undra varför så många vill sälja dem. Det borde ge bättre lönsamhet att sälja snäppet bättre produkter. Men det kräver naturligtvis mod från handlarens sida – och lite mer affärsmannaskap.
Jag funderade också på hur e-handeln kan fungera för riktiga lyxkonsumenter. Kanske blir det så att man kan koppla upp sig mot en personal shopper, och man tillsammans navigerar igenom webshopen, och shoppern ger råd och sköter det praktiska kring köpet. När får vi se den första webshopen av den här typen? (Det finns kanske redan?)
PS! Konkurrens är bra – så länge den inte drabbar mig :p
27 oktober, 2009 kl. 09:55 #107570Katrin LundgrenDeltagareVill bara berätta en rolig anekdot.
När det blev lag på innätning av balkonger om katten ska vara ute där ensam och balkongen är över 5 m, ringde en äldre dam mig med kraftig stockholmsdialekt och frågade om våra kattnät.
Jag berättade om dem varpå hon frågade, vart finns det att köpa i Stockholm.
Jag svarade att jag har ingen aning, vi är enbart en nätbutik och ingen kedja.
Nätbutik, men jag har inget internet.
Jag sa då att det gick bra att beställa hos mig via telefon så skickade jag det på posten.
Men de blir väl dyrt? Ja sa jag vi tar en fraktavgift. Svag som jag är för gamla damer, så sa jag att men i ditt fall så kan jag bjuda på den.
Jaha sa hon, men fungerar det här med nätbutik verkligen, är det säkert det?
Ja då sa jag pedagogiskt, vi fungerar precis som gamla tiders postorder, fast vi har katalogen på internet.
Ja, jag har då aldrig sänkt mig så lågt att jag handlat något på postorder ska du veta, och vid nittio års ålder tänker jag inte börja. Tack. Klick
Kvar stod jag med luren i handen och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Humorn tog dock överhanden och jag tänkte att det måste vara tjugotalets miss Östermalm jag stött på, och Connisseur läste hon garanterat
Conniseur är för övrigt en otroligt rolig tidning, det är den enda tidning jag känner till som du inte kan avsluta en preumeration på.
Vi känner en hel del som har provat ett antal gånger, men den bara återkommer vad man än säger. visserligen gratis, men man borde ändå kunna slippa få den om man vill.28 oktober, 2009 kl. 18:44 #107588Fredrik NorbergDeltagareMin spaning är att det går bra nu för Parvelito…
28 oktober, 2009 kl. 19:09 #107591Katrin LundgrenDeltagareEller så är det medfött.
-
FörfattareInlägg
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.