Veckans spaning handlar om en jämförelse mellan E-handel och traditionell butikshandel. Hittills har E-handlarna gjort sitt bästa för att kunderna skall känna igen sig när de shoppar runt på webben. Kundvagn & kassa är t.ex. uttryck som man plankade rakt av från den traditionella butikshandeln.
Men nu tycker jag mig börja se att butikshandeln spanar in vad som händer på nätet allt mer, och plankar E-handeln.
Första exemplet är de digitala prislapparna som allt fler livsmedelsbutiker sätter fast på sina hyllkanter. De hjälper butiken att göra likadant som webshopen i två avseenden.
Priserna kan ändras med några knapptryckningar
Varje sak har sin plats, och ingen kan flytta på det utan handlarens medverkan.
Att priserna kan ändras låter ju inte så revolutionerande, men det är en stor kostnad för alla affärer att se till så att alla dessa jämförelsepriser visar rätt saker, rätt data och är uppdaterade. När webbutiken med ett par knapptryckningar ordnar veckans erbjudanden och prisjusteringar, så är det timmars arbete för personal med att fysiskt gå runt och byta hyllkantsetiketter och skyltningar. E-handeln har visat vägen.
Ett lite okänt problem för den stora allmänheten är att det inte alltid är handlaren som bestämt hur det skall se ut sin affär. I hyllan för barnmat, i bröddisken eller i godisgången så är det leverantörerna som plockar upp varorna. Varan levereras av så kallade merchandisers.
Ni kan tänka er själva hur det ser ut när 4-5 olika brödleverantörer skall samsas om samma bröddisk. Naturligtvis stuvas konkurrenternas bröd undan lite grann, göms under sina egna frallor eller förflyttas till hyllan för glutenfritt när ingen ser. Likadant med barnmaten där tre stora fabrikat slåss om småbarnsföräldrarnas uppmärksamhet. Med elektroniska priser kan den vanlige butikshandlaren precis som E-handlaren bestämma att DÄR skall den varan stå. En maktförflyttning som åter E-handeln var först med, för inte sjutton tar en E-handlare direktiv av sina leverantörer om hur varor skall exponeras.
Det andra exemplet är definitivt öppettiderna. Trenden började långt innan Internet slog igenom, och i alla fall jag som är tidig 70-talist minns mycket väl hur det inte var särskilt många affärer öppna en Söndag när jag var barn. Och 10-13 räckte långt en Lördag, liksom 9-19 var oerhört gångbart på vardagar. De som var lite framåt hade öppet till 20, och KF:s små butiker med namner Servus kunde här och var i landet ha öppet till 21. Några dygnet-runt-öppna McDonalds, 7-11 eller Statoil-mackar kunde man se sig i stjärnorna efter, vi var inte där än.
Förutom livsmedelsbutikerna så har idag så gott som alla butiker börjat förstå att nyckeln till framgång ligger i att ha öppet och vara tillgänglig för kunderna. Köpcentrumens enorma framgångar bygger helt klart på att de tvingar butikerna där att ha öppet från tidig morgon till sen kväll, alla dagar i veckan. Precis som alla webbutikerna har öppet dygnet runt, alla dagar i veckan. Det är inte bara E-handelns förtjänst att det är så här, men det är definitivt en bidragande orsak till att sällanköpshandeln ökat sina öppettider så drastiskt.
Det tredje exemplet hämtar vi från Coop. Shop Express är en succé. Jag är övertygad om att upphovsmannen som kläckte idéen gjorde det efter att ha sett en webbutik.
Butikerna är nöjda, för de kan minska ned personalen som utför monotona arbetsuppgifter och antingen spara pengar eller öka på den säljande personalen på golvet. Kunderna är glada, för de kan packa allt i kassar direkt och slipper sedan stå i kö. Naturligtvis blir alla betalningar gjorda med kort.
Risken för svinn har debatterats, men då skall man veta att kassapersonal inte precis är felfria. En ICA-handlare jag känner berättar hur det kan vara. De glömmer slå in varor därför att de pratar med kunden eller missar helt sonika att streckkoden inte går in ordentligt. Fullt förståeligt när man drar den 8000:e varan förbi scannern ett arbetspass. De slår in för billiga varor, och tar betalt för vitkål när kunden i själva verket köpt en jordärtskocka. De accepterar felaktiga rabattkuponger som gått ut eller som gäller varor som kunden inte ens köpt. Och så ger de fel pengar tillbaka.
Naturligtvis har de också lön och har svårt att anpassa takten efter kundflödet så att man måste ha personal på stand-by som kan beta av kön i kassan. Särskilt mycket service har de också svårt att ge. Ni har väl sett hur en butikskassa idag ser ut? Personalen sitter bokstavligt talat fast där. Först är de gömda bakom ett berg av tuggummi, halstabletter och kvällstidningarnas alla bilagor. I kassan har de inte särskilt stort utrymme, utan skall dela det med cigaretter och en stor snuskyl. Och inte ens när man står mitt för kassapersonalen är det lätt att få ögonkontakt, för precis i ögonhöjd så sitter Harry Boy-kupongerna och döljer det låsta skåpet med rakblad. I en del butiker finns det dessutom en TV som står och förmedlar diverse reklam till köande kunder. OK om man får höra det där en gång medans man väntar, men att sitta och höra samma diskmedelsreklam var femte minut en hel arbetsdag? Usch, vilken arbetsmiljö!
IKEA har börjat med ett eget projekt där en anställd hjälper till med fyra självscanningsstationer där kunderna själva läser av streckkoden och sedan betalar med kort. Något säger mig att produktiviteten för den personalen är långt över 100% större än med traditionell kassapersonal. Och IKEA brukar ha feeling för kostnadseffektivitet så att ta rygg på dem är inte fel.
Framtiden kommer ge fler trender från webben in i den traditionella butikshandeln.
– Köpcentrumen blir bara större, och Google lanserar snart sökmotorer för köpcentrum. Vid entréerna knappar man in vad man är ute efter, och får då en lista över vilka butiker som har detta, och en karta så man hittar dit. Konkurrerande köpcentrum listas i en sidospalt på pappret, om de betalat för sökorden.
– I hyllorna kommer vi att få se små skyltar som berättar att de kunder som köpt köttfärs minsann också har handlat lök, krossade tomater och spaghetti med fullkorn.
– Och när vi kommer till självscanningskassan och skall betala så kommer Klarnas små loggor fram och undrar om vi vill ha det på faktura eller om vi vill dela upp betalningen.
.
Eller varför inte köra det ett steg till och lansera det via internet TV som Trend TV (vilket har ett avsnitt om just e-handel)?)
Eller varför inte köra det ett steg till och lansera det via internet TV som 
