Nya Eu-lagen om returer

[info@sportstolen.se]

@GregerA 20547 wrote:

Intressant! Har du haft kontakt med dem nyligen om det?

Sen är villkoren för Trygg E-handel dock sådana att även frakten skall betalas tillbaka, men de kan säkert ändras om opinionen blir tillräckligt stor.

Om man överhuvudtaget skall betala tillbaka frakt så borde man kunna begränsa det till det billigaste alternativet. Har kunden valt att betala extra för att få produkten snabbare, eller på annat sätt ökat sin bekvämlighet, så borde han i alla fall stå för den själv.

Hmm, det kan ha varit i höstas.

Kan dock vara värt att ringa till dem igen.

Men jag förklarade i säkert 10 minuter hur jag menade så hon verkligen skulle förstå.

Men är det tydligt i avtalet så var det inga problem sa hon.

En av anledningarna som jag inte går med i trygg ehandel.

[Parvelito]

Det är rimligt att kunden står för en del av självrisken med att lämna tillbaka en vara, och så är det ju också idag där kunden står för returfrakten. Konsumentverket har tolkat reglerna som att eftersom det säljande företaget är ansvarigt för att produkten kommer till konsumenten så sker överlämnandet av varan hos paketombudet, och därför skall också frakten återbetalas. På samma sätt sker konsumentens överlämnande av produkten tillbaka till säljaren som först när varan anlänt dit, och det är konsumenten som ansvarar för den frakten, och därför skall konsumenten betala den delen.

Så långt är det relativt lätt att ändå följa ett resonemang som är logiskt på något sätt. Det verkar ju som om även EU-parlamentet till sist insåg det tokiga i att det säljande företaget skall stå även för returfrakten.

När det sedan gäller de fall där man beställt någon form av dyrare frakt så tycker jag också att det är rimligt att kunden faktiskt får stå för den extrakostnaden, även om det blir en retur. Mig veterligen har det inte prövats i rätten, men jag tror att man relativt framgångsrikt kan hävda den ståndpunkten.

När det sedan kommer till betalningar så finns det är tusan så omständligt EU-regelverk med minimiregler som tolkats av olika länder i form av nationell lagstiftning. Därtill måste man ta hänsyn till internationella överenskommelser om betalningar, de avtal som kortföretagen själva ställt upp och som lök på laxen så ser inte reglerna likadana ut för privatpersoner och företag.

Jag är inte jurist med EU:s olika finansmarknadsregler som specialitet, men jag är ganska säker att jag har fått berättat för mig att det är förbjudet med endast initiala kostnader som debiteras en kund utan att åtföljas av en vara eller en tjänst. Det är t.ex. inte tillåtet att debitera en uppläggningsavgift för avbetalning om kunden blir nekad att handla, och om kunden inte fullföljer sitt köp kan man heller inte debitera något. Bankerna har heller inte rätt att ta ut en avgift för att få ha ett konto, utan som först vid användande av olika kringtjänster. Kreditkort får inte beläggas med en startavgift, utan endast en årsavgift om man väljer att fortsatt ha kortet. Det är rätt så krångligt, men någonstans kan en logik skönjas.

Personligen tycker jag att det är upp till oss handlare att börja ställa krav på betalningsförmedlarna att dela våra villkor. Ingen intäkt för oss, ingen intäkt för dem. Vill de vara med och dela våra framgångar, borde de också få vara med och dela våra motgångar. Av vad jag kan se från deras resultaträkningar så är det inga problem för dem att finansiera det.

Om man tänker lite längre så hade jag naturligtvis hellre sett att kunderna kastade sina pengar efter mig för att mina varor är så eftertraktade och sedan kunde jag göra vad jag ville, för köpt är köpt. Nu fungerar ju inte människor riktigt så utan vi får kanske acceptera en medelväg. Det är inte jag som skrivit lagar och beslutat om dem, men om man tar sig lite tid att kika på vad besluten grundas på är det lite lättare att förstå dem, och kunna klaga på dem med lite mer framgång.

[henrik]

Man kan också ställa sig frågan hur mycket returer man egentligen har. Hur mycket pengar kostar det företaget på ett år med återbetalda avgifter mm. Är det lönt att försöka lägga energi på att minska den kostnaden eller finns det andra ställen man kunde lägga tiden på och spara mer pengar.
Jag vet att det skiljer sig rejält mellan branscherna men för vår del är returkostnader en ickefråga. De få gånger vi har returer är oftast endast delreturer och då behöver man vad jag vet inte heller betala tillbaka ev extra avgifter som frakt, PF och Fakturaavgifter.

[Trygg E-handel]

@info@sportstolen.se 20549 wrote:

Men är det tydligt i avtalet så var det inga problem sa hon.

En av anledningarna som jag inte går med i trygg ehandel.

Hej!

Jag vet inte vem du talat med på Konsumentverket, men enligt Distans och- hemförsäljningslagen skall företaget återbetala vad konsumenten betalt om han ångrar köpet.

Distans och- hemförsäljningslagen är tvingande lag när du som företag säljer på distans till konsument (privatperson). Därmed blir ett villkor som är sämre än bestämmelserna i lagen ogiltig även om konsumenten godkänt avtalet.

Vad som skall återbetalas är inte någon som Trygg e-handel har hittat på, skulle lagen ändras så kommer vi kräva att certifierade butiker istället följer den nya bestämmelserna.

Det som det ibland blir missförstånd om är i de fall företaget använder en förbetald returfraktsedel. I.o.m att konsumenten skall stå för returfrakten så kan företaget avtala om att konsumenten skall återbetala en viss summa för fraktsedeln om konsumenten väljer att använda den.

(man kan dock inte avtala om att konsumenten måste använda företagets returfraktsedel).

I praktiken brukar företaget reglera betalningen av returfrakten genom att debitera konsumentens kreditfaktura.

//

[GregerA]

Problemet är att Trygg e-handel med hull o hår svalt Konsumentverkets tolkning av ”vad konsumenten betalt”.

Det är ju varan som returneras och man kan föra fram god argumentation varför inte fraktkostnaden skall anses vara betalning för varan. Såvitt jag vet har det inte prövats rättsligt, och det finns därför inget prejudikat om det skall inkludera frakten eller inte, utan nu har ena partens uppfattning fått bli praxis. Men det har ju hänt förr att domstolarna gjort en annan tolkning än myndigheterna …

Nej, det är inget jätteproblem så länge kunden får betala returfrakten. Då finns det i alla fall en spärr mot okynnesbeställningar, vilket jag ser som den största faran.

[Richie72]

Lagen tillkom väl för att skydda konsumenter vid hemförsäljning (någon knackar på en dörr och man blir överraskad och köper något ogenomtänkt) och telefonförsäljning (du köper en klocka som bara visar rätt tid två gånger per dygn) och gör det olönsamt för företag att sälja skräp.

Skillnaden vid internethandel är att kunden får en väldigt bra bild av produkten och aktivt gör ett eget val att handla just den produkten.

Om kunden ångrar sig så kan man eventuellt argumentera för att han/hon borde ta större delen av kostnaden. Men jag tycker ändå att lagen är bra, det finns en spärr om okynnesbeställningar (som Greger skriver) och den blir också en spärr mot att sälja saker som inte motsvarar förväntningarna.

[Trygg E-handel]

@GregerA 20994 wrote:

Problemet är att Trygg e-handel med hull o hår svalt Konsumentverkets tolkning av ”vad konsumenten betalt”.

Hej Greger, KoV har gått på formuleringen i lagen och de förarbeten som skall stödja tolkningen. Vår inställning till detta grundar sig inte på vad som är rättvist, utan vad som faktiskt står i lagen och vad lagstiftaren avser.

Jag har en hovsättsdom där domstolen fastställer att ”.. att verkan av att ångerrätten utövas är att prestationerna enligt avtalet skall gå åter..” (kunde inte bifoga då filen var för stor)

Vad jag känner till finns inga andra etablerade tolkningar gällande detta, lagtexten är ju ganska tydlig. Dock vet jag att många företag gjort en tolkning som är till deras fördel, eller känns ”rättvis”.

Lagen innehåller ju inte exempel på avgifter som skall återbetalas av den enkla anledningen att företagen inte skall kunna byta namn eller lägga på te.x expeditionsavgifter och dylikt som då ej behöver återbetalas.

Oavsett om man har Trygg e-handel certifiering eller inte så måste man följa lagen.

I praktiken kan man dock som företag ha sin egen tolkning, och har man tur är det inget som KoV upptäcker. I värsta fall kan de utdöma att företaget skall betala vite om de inte ändrar/rättar sitt avtal. Men jag tror risken i praktiken för det är ganska liten då de förmodligen inte granskar avtalen såvida en konsument klagar.

Har man däremot Trygg e-handel symbolen kan man mista den om man inte rättar sitt avtal om vi uppmärksammat villkor som står i strid med lagen.

[Författare]

Inlägg