För första gången i mitt företagarliv den här svängen behövde jag idag ringa till kommunen, och det tog nästan en hel minut innan jag blev förbannad över deras attityd ”Kan inte, vill inte, får inte, går inte, har inte lust”.
Jag har nosat reda på en lokal som skulle passa min verksamhet som handsken tillsammans med ett nystartat företag som då etablerar sig i kommunen och placerar sin skandinaviska distribution här (1-2 anställda).
Men nu var lokalen på ”värdering” och skall sedan säljas efter att man handlat upp mäklartjänster. Det var en process som hade pågått ett tag, och som nog kunde ta ett tag till. Men jag fick i alla fall notera mig på en intresselista.
Tänk om det istället hade låtit: ”Nej, men vad roligt, kan vi träffas i slutet på veckan så kan vi prata mera? Då har jag med mig en värdering på huset, och så kan vi se om ni är intresserade av att köpa eller hyra”.
.
