Hur stressar ni ner?

[Tomas]

Ahh, gillar naturbilderna ovan! Håller med om småprojekt i vardagen är guld värda. Att de är bra för barnen syns direkt. Själv kan det vara svårare att längta till och uppskatta lika direkt när allt man vill är att sitta kvar bara 8 timmar till vid datorn:rolleyes:

Men planerade avbrott är bra och har man barn finns det inga ursäkter att inte plocka fram barnasinnet och stimulera det. Det gynnas alla av. Vi skaffade hund för ett drygt år sedan. Det är bra för då tvingas man (läs jag) ut och röra mig i skog och mark dagligen vilket jag inte skulle göra annars. Och jag gör det utan iPod i öronen, föredrar att se och höra korpen, spillkråkan, älgarna mm. Det väcker sinnena till liv och kopplar bort allt vad ehandel och datorstress heter.

Sommartid går det nästan inte en dag utan att vi försöker åka båt av nåt slag. Stort intresse och blir aldrig tråkigt. Man kan busåka, finåka, segla, fiska eller bada, eller ramla i från båten. Finns alltid nåt att göra på vattnet. Har man inte båt kan man ofta hitta nån sjö att besöka landvägen. Vatten fascinerar stora som små.

I somras hyrde vi över en dag en tjärad snipa från 50-talet och vips var vi tillbaka i saltkråkeland.

Tror ni grabben kopplade av där han sitter på klippan och filosofierar:)

[Jimmy Ostrom]

Du låter EXAKT som min fru Katrin, jag hade kunnat sätta 100 kronor på att det hade varit hon som skrivit detta:p

@Kodmyran 41595 wrote:

Jag tror att det mesta fungerar bara vi lär oss ändra inställningen. Vi måste tillåta oss att vara lediga, och vi måste tillåta oss att ha en smula tråkigt ibland, för ofta är det det sitter i, har vi småtrist en helg går man gärna och jobbar lite, för det är skoj, och skoj vill vi ha. Men samtidigt så måste vi inse att det är normalt att ha lite småtrist ibland, och man måste inte jobba för det.

[Jimmy Ostrom]

Film är något jag mer än gärna kopplar av med.

@Per Nilsson 41598 wrote:

Idag ser jag på TV-serier (amerikanska från HBO helst). Det är skön avkoppling också.

[mer]

Känner igen det där. Jag har en villa från 70-talet som jag renoverar mestadels helt själv, det brukar hjälpa. Frugan blir galen hemma av att jag är så rastlös.

Favoriten är dock att få svida om och blåsa upp kiten och köra hela dagen. Brukar även ge eftersvall till dagen efter då tröttheten slår till så kör jag lördag så är jag rätt lugn hela helgen

[webfumedia]

@mer 41609 wrote:

Jag har en villa från 70-talet som jag renoverar mestadels helt själv, det brukar hjälpa.

Ja snickra på huset är ett bra sätt att varva ner på. Har man mycket altan runt huset så tyder det på att någon i den familjen är stressad…

[fredriktrane]

Det är ju en massa fina tips som kommer fram. Själv jagar jag och tränar jakthund, umgås med familjen och snickrar på hus och sommarhus. Däremot är det konstigt att skapa sig ett intresse om man som Dan känner att man är på rätt ställe.

Ett ”problem” är ofta att man förvandlar sin hobby till ett arbete – då blir det svårt att dra gränsen i framtiden.

Om det är ett problem kan man bara själv avgöra. Tydliga tecken är när man inte träffar vänner, försummar familj, slutar träna, inte har någon hobby osv. För mig kom problemen när jag skaffade familj och barn och fick då lägga om arbetsrutinerna (handlar mest om att planera bra och se till att prioritera även det som inte är jobb)

Bästa medicinen är att ta anställning någonstans, företrädesvis i en kommun, jobba där i ett år tills du är avtrubbad. Habituering. Jag lovar efter det KAN du inte jobba mer än 30 timmar i veckan med långlunch inkluderad och du, liksom alla, svarar ändå ”det är mycket nu” på frågan hur det är på jobbet.

PS. MÅSTE man jobbar 60 timmar plus för att få företaget att gå runt bör man nog fundera på om affärsidén håller i längden.

[Tian]

Shit, vilken viktig (och otäck) fråga…
Jag älskar att jobba….

Hobbyn-blev-till-företag-varianten…

Håller till fullo med Kodmyran (men har inte lärt mig det själv, även om jag försöker lära mina barn det…) om att det faktiskt borde funka fint att ha tråkigt ibland…

Som Dan också påpekar, Varför ändra om man känner att det är precis där man vill vara?
En god vän sa till mig att vad som funkar för andra behöver inte funka för dig.
Min man(skollega) och jag är rena motsatserna.
Han kopplar mer än gärna av (bort ?!) i soffan framför tvn och kan ligga så en hel helg.
Mig kryyyyyper det i kroppen på om jag ens försöker.

Som tur är har jag kids, tre stycken och de är ju mitt hjärtas dynamos!! Med dem är jag bara mamma. Oavsett det är i skogen på äventyr, på fotbollsplanen eller i stor-sängen framför en film. (Då somnar jag dock oftast…)

Jo!
Jag har ju hund också. Sigge och jag joggar en mil fyra mornar i veckan.
Både avkoppling och skynda-på-nu-så-du-kommer-hem-till-jobbet.

[Katrin Lundgren]

@Tian 41629 wrote:

Som Dan också påpekar, Varför ändra om man känner att det är precis där man vill vara?

Därför att oavsett vad man tror och hur mycket man älskar det så tar kroppen stryk av att alltid vara påkopplad, oavsett om du tränar 12 timmar varje dag, eller jobbar 12 timmar varje dag, eller faktiskt också har trist 12 timmar varje dag. Det är lika skadligt. Vi behöver omväxling mellan jobb och vila. Stress och lugn och ro. Vi behöver bägge.

Du kanske klarar det bra i 1 år, eller tjugo år , eller 80 år beroende på olika faktorer, men det kan också vara just DU som hamnar på hjärtintensiven med begynnande hjärtinfarkt, eller strokeenheten med stroke, eller som hamnar på psykakuten för att du bara gråter och inte kan sluta, eller som upptäcker en dag på stan att du inte hittar hem för du vet inte vart du är eller vart du bor, eftersom hjärnan stängt av, eller du som inte orkar ens ta dig ur sängen för du är förlamande trött och förblir det i ett par år innan du ens orkar resa dig upp, eller du som tagit ut dig så mkt att du därefter får febertoppar när du rör dig, och då pratar vi tio min promenad i lugnt tempo. Allt det jag pratar om är saker som hänt gamla kollegor till mig och även en del av dem mig själv. (hjärtinfarkt varningen).

Gemensamt för dem alla var att de jobbade med de älskade, och de jobbade jämt, och att de älskade sin livsstil och trodde aldrig att det var skadligt. De blev rastlösa om de inte fick jobba och framförallt om de hade trist i ens fem minuter. Att andra blev sjuka av jobb visste de ju, men de hände ju inte dem för de älskade ju de de gjorde.

När sakerna ovan händer Då upptäcker man att det kanske är bra att försöka tänka sig för, och att man borde tänkt innan…

Läkarna kallar för övrigt beteendet ovan för honungsfällan, man har så roligt när man jobbar att man jobbar tills man stupar, och ofta känner man inget alls innan, tills man stupar. Det är en söt honungsfälla

så ni som inte kan stressa ner någonsin, lär er för guds skull innan det är för sent. Själv har jag tvingats lära mig, men jag är fortfarande värdelös på att vara duktig på det. Jag jobbar fortfarande för mycket, men jag försöker tänka på att inte jobba jämt, för det ÄR inte bra vad man än intalar sig

[Per Nilsson]

Kom på en sak som fungerar fint.

Jag brukar ta ena katten och lägga honom på magen och gosa en 10 minuter, det är fint som snus för själen.

Man blir lugn, harmonisk och glad av hans kurrande

[Katrin Lundgren]

@Per Nilsson 41641 wrote:

Kom på en sak som fungerar fint.

Jag brukar ta ena katten och lägga honom på magen och gosa en 10 minuter, det är fint som snus för själen.

Man blir lugn, harmonisk och glad av hans kurrande

Katter är underbara! Skaffa katt allihop så kan ni dessutom blir swecatkunder:rolleyes: :D:D:D

[Författare]

Inlägg