Traditionell handel bygger på att köparen hämtar varan hos säljaren, och då står köparen för de kostnader som uppstår när han tar sig till butiken. Det kan vara t.ex bussbiljett, bensinkostnad eller slitage på skorna beroende på hur han tar sig fram.
Vid transportköp så fraktar säljaren varan till köparen, och vanligen så betalar köparen för denna transport genom en separat uttagen fraktkostnad. Samtidigt slipper han kostnaderna för att ta sig till säljaren.
Fraktkostnader är inget nytt – postorderhandel genom kataloger och tidningsannonser är nog nästan lika gammal som tryckkonsten – och tittar man i gamla postorderkataloger så är det mycket ovanligt att det inte tas ut någon fraktkostnad.
Fraktfritt i större skala får nog betraktas som ett ganska nytt påfund. Hur man än gör så måste ju summan av intäkterna vara större än summan av kostnaderna för att det skall gå ihop. Väljer man att leverera fraktfritt så måste fraktkostnaden vara inbakad i produktpriset.
Har man ett relativt homogent sortiment, och liten spridning i antal produkter per order, så blir fraktkostnaden ungefär den samma per produkt, men om man har stor spridning – allt från rakblad till gräsklippare – så är den verkliga fraktkostnaden utslagen per produkt relativt varierande. Köper kunder dessutom många varor vid samma köptillfälle finns risk att en inbakad frakt slår fel. Många föredrar också transparens – så att man kan se vad varan kostar och vad frakten kostar.
.
.
