Jag hugger gärna på det där med julhandel.
Ända fram till en bit in på 1970-talet var det mer eller mindre legio att man inte började med några som helst julaktiviteter förrän till första advent som då fick namnet Skyltsöndag. Nu dyker det ju upp julmust redan i September, och rätt snart är vi överösta med julgodis, pepparkakor, ljusstakar och liknande. Långt innan det finns någon anledning att köpa det, och så att vi garanterat skall vara rätt så less på det när julen äntligen kommer.
Jag tror att det här med att tjuvstarta till stor del beror på att vi har det lite fattigt med helger under hösten i Sverige. Vi har Allhelgona, men det är ju sannerligen ingen stor högtid att fira. Vi har försökt anamma det här med Halloween, som tyvärr sammanfaller med Allhelgona.
För inte så länge sedan var perioden som är nu, andra halvan av September och en bit in i Oktober en riktig festperiod. Det var skördefest i parti och minut eftersom grödorna var bärgade och lador, källare och förråd välfyllda med mat. Kikar man i våra svenska kyrkböcker var det populärt att gifta sig nu i Oktober, och alla kontrakt för anställda pigor löpte på ett år och gick också ut i Oktober. Det var liv och rörelse på hösten till skillnad från nu, då det bara är en lång transportsträcka i almanackan fyllt av arbete och ett konstaterande att det för varje dag blir mörkare. Då är det lätt för marknadsnissarna att tjuvstarta med julen.
Kristi Himmelfärd må vara en grundbult i vår religion, men inte ens i kyrkorna är det särskilt välfyllt den helgen. Vi borde kanske flytta den helgen till nu och ha skördefest istället, och ge oss chansen att fira den svenska Tacksägelsedagen som i vårt kyrkoår infaller den andra söndagen i Oktober. Det känns roligare med en sådan, än att nöta med julskyltning i tre månader.
.
.
