Polisens bedrägerirotel i Stockholm postade nedanstående text på sin facebook-sida under dagen:
”OM PÅFÖLJDER FÖR BEDRÄGERIER
Bedrägeribrotten ökar kraftigt, om ett par dagar kan vi få fram årsstatistiken och summera 2012. Prognosen pekar på en ökning med drygt 70% gentemot 2011. Vad beror då detta på?
Vi är övertygade om att det till en stor del är den snabba tekniska utvecklingen som yppar stora möjligheter, parat med bristande säkerhetstänkande hos både företag och användare (allmänheten). Det finns också stora möjligheter till förtjänster för brottslingarna, samtidigt som risken att åka fast är ganska begränsad.
Till detta kan läggas att påföljden – straffet – ofta är lågt om man döms för bedrägeri. Därför väljer många brottslingar helt rationellt att satsa på dessa brott, där förtjänstmöjligheterna är stora och riskerna låga.
STRAFFSKALAN
Straffen för bedrägeri är böter eller fängelse upp till två år.
För grovt bedrägeri stadgas fängelse, mellan sex månader och sex år.
Straff har flera syften, man tänker sig bl.a. en normbildande funktion, dvs att sända en signal ang. samhällets syn på gärningen och dess konsekvenser. Till detta kan läggas en skyddsfunktion, så länge en person sitter i fängelse begås (i bästa fall) inga brott. Slutligen finns tanken på en rehabiliterande funktion, straffet ska få brottslingen på bättre tankar och hjälpa till ett fungerande hederligt liv.
Det senaste är inte minst viktigt för oss som jobbar med bedrägerier, vi hoppas givetvis att de vi lyckas få åtalade och dömda ska tas ur trafik och sedan upphöra med sin brottsliga verksamhet.
SKYDDSTILLSYN FÖR LÄGENHETSBEDRÄGERIER
På mitt skrivbord ligger en färsk dom från Södertörns Tingsrätt i ett ärende vi tidigare skrivit om. En 26-årig man hade åtalats för att ha hyrt ut en lägenhet i Årsta till ett 30-tal personer mot förskottsbetalning á 15-20.000 kr. Han var även åtalad för ett stort antal andra lägenhetsbedrägerier i de norra förorterna, sammanlagt drygt 40 brott. Allvarliga brott, vilka drabbat målsägandena mycket hårt.
Till saken hör att mannen året innan aktuella bedrägerier begicks dömdes till skyddstillsyn för grovt bedrägeri samt att han något senare fick åtalsunderlåtelse för ett antal andra bedrägerier.
Södertörns tingsrätt gick i stort sett på åklagarens linje och dömde mannen för grovt bedrägeri, grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning samt penninghäleri (då det inte gått att bevisa att just han medverkat vid annonsering/uthyrning, men han hade tagit emot pengarna).
Påföljden blev skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Om fängelse hade valts hade det blivit 1 år 6 månader. Dessutom förpliktigas han att utge skadestånd till 45 målsäganden på sammanlagt knappt 600.000 kr.
Vi hoppas att den ådömda behandlingen ger ett gott resultat så att mannen återgår till ett laglydigt liv.
/Anders”
Min spontana reaktion är att om rättsväsendet inte förmår döma bedragare till kännbara straff ens när de står inför rätta andra gången på kort tid så är det ingen större mening med att anmäla bedrägerier. Om man rånar en bank på 660.000kr så torde straffet bli 4-5 år i fängelset i alla fall, i synnerhet om man fick skyddstillsyn för ett annat rån något år tidigare. Jag ser inte riktigt varför bedrägerier skall vara så mycket mindre värda straffrättsligt? Jag förstår också polisens hopplösa kamp med mastodontutredningar med massor av målsägande och där varje transaktion måste bevisas, och så leder hundratals mantimmars utredningsarbete till i princip ingenting.
.
