Ångest – Köra ehandel eller plugga?

[Parvelito]

Som tvåbarnsfar förstår jag dig.

Ärligt talat är det ju så att en verksamhet som omsätter en miljon eller så mest bara är till besvär. Där går inte att lyfta ut så mycket lön, omsättningen räcker ungefär bara till det mest nödvändiga för att man skall slippa skjuta till egna pengar. Och så kräver den massor med tid.

De flesta ehandlare kan vittna om att några 40-timmars arbetsveckor är det inte tal om, utan de flesta jobbar åtminstone 60. Någon sammanhängande semester om 4 veckor kan man glömma, i bästa fall kan man få en vecka och ett par långa weekends under ett år när man åker till en branschmässa.

Antingen älskar man det livet, och inser att man aldrig skulle stå ut som anställd, eftersom man vill ha ett helhetsansvar och kunna påverka allt. Eller så längtar man till livet där man är en bricka i ett företags väloljade maskineri och brinner för att ta ansvar för sin arbetsuppgift och vara bäst på det.

Istället för en massa managementböcker med självutnämnda slå-sig-för-bröstet-folk så tänkte jag rekommendera dig lite skönlitteratur att läsa.

– Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm; Vävarnas Barn, Krigens Barn, Vita bergens barn, Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen. Bokserien visar rätt tydligt hur det samhälle vi känner som vårt har vuxit fram, och det är bra när man funderar på vad man skall göra i livet.

– Vilhelm Mobergs böcker om emigranterna till Amerika; Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Vad var det som fick så många enkla människor som blott hade bibeln och psalmboken i sitt bibliotek att fara iväg till Amerika? Det är ungefär samma drivkrafter som får människor att starta företag idag. En del lyckas, andra inte.

– Stephen King fnyser många åt, men han är duktig på att gestalta människans nakna jag i tillspetsade situationer. Maratonmarschen och Pestens tid är två verk som man kan läsa med stor behållning om hur ett samhälle kan förändras, och vad som sker med människan.

[Per Nilsson]

Wow! Jag bara älskar när folk delar med sig på det här sättet. Inga omskrivningar utan rent, ärligt, rakt och väldigt personligt.

Att Dan sedan avslutar med en dikt av min favoritpoet och en gång i tiden högt älskade favoritförfattare Charles Bukowski gör ju inte saken sämre heller.

Nästa gång du är i Stockholm Dan så ska vi dricka shots with chasers och snacka Bukowski

@Dan 54290 wrote:

Jadu, knivig sits. Har själv varit i samma flera gånger. Ofta valt den säkra vägen att göra båda saker samtiigt. Ha kakan men äta den ändå. Det finns inget rätt eller fel, men efter 3 misslyckade utbildningar och flera företag/ideer som var ganska mediokra (men lärorika) sa jag en dag till mig själv att nu räcker det.

Jag insåg att min kunskap i det jag gjorde redan var långt bortom alla utbildningar man kan läsa och just det inlåsta och konventionella lärosystemet funkade inte för mig, jag blev uttråkad efter 10 minuter in i en utbildning (civing, ekonomi, juridik retail management och flera andra som jag provsmakade.)

För mig handlar allt om att få en kick av det jag skapar. Ingen känsla på universitetet (som saknade alkohol) gav den kicken jag kände när jag med mina egna bara händer och inget annat skapade något från grunden. Jag har aldrig ångrat den dagen då jag bestämde att jag skulle sluta gå till föreläsningarna, men den dagen förändrades allt i mitt företagande.

Jag blev fokuserade, skapade tio gånger mer, blev mer kreativ och byggde företag på riktigt. Jag försakade dock allt du är rädd för att försaka, mitt mål är och var bara ett. Att bli bäst, att vinna, att slå alla andra. Många av mina vänner gör likadant och vi blir på ett sätt fusionerade med våra företag som en mutant. Det finns inget privat och jobb, det finns inget umgänge eller jobb. Detta är nackdelen och något jag oftar väger mot kicken och känslan som det ger. Nästan varje dag tänker jag på om det jag gör är värt det och tro mig, ofta kommer jag fram till att det inte är det. Men när jag vaknar nästa morgon så är det igen bara en sak som driver mig framåt, att vinna, att lyckas men jag är också beredd att ge upp allt annat för det målet.

I ditt fall tror jag säkert du kan kombinera båda delar, leva på csn (gjorde det i fem år) och jobba hårt, men vad som är bäst för dig kan ingen annan än du veta. Om du inte testat plugga, testa? Det kan också vara det bästa valet du gjort, men som flera andra sagt, effektivisera och minimera skitjobbet först så kommer dina interna konflikter bli mindre när det krävs mycket jobb på båda fronter.

Avslutningsvis en dikt jag hittade idag när jag återigen var utmattad och redo att ge upp

“If you’re going to try, go all the way. Otherwise, don’t even start. This could mean losing girlfriends, wives, relatives and maybe even your mind. It could mean not eating for three or four days. It could mean freezing on a park bench. It could mean jail. It could mean derision. It could mean mockery–isolation. Isolation is the gift. All the others are a test of your endurance, of how much you really want to do it. And, you’ll do it, despite rejection and the worst odds. And it will be better than anything else you can imagine. If you’re going to try, go all the way. There is no other feeling like that. You will be alone with the gods, and the nights will flame with fire. You will ride life straight to perfect laughter. It’s the only good fight there is.”
― Charles Bukowski, Factotum

Ps. Jag lyckades skrapa ihop en examen tack vare 9 års studier så jag har både kakan och äter den (på något sätt iaf) så det går om man vill och många andra här är exempel på det. Ds

[Katrin Lundgren]

@Parvelito 54295 wrote:

Som tvåbarnsfar förstår jag dig.

Ärligt talat är det ju så att en verksamhet som omsätter en miljon eller så mest bara är till besvär. Där går inte att lyfta ut så mycket lön, omsättningen räcker ungefär bara till det mest nödvändiga för att man skall slippa skjuta till egna pengar. Och så kräver den massor med tid.

De flesta ehandlare kan vittna om att några 40-timmars arbetsveckor är det inte tal om, utan de flesta jobbar åtminstone 60. Någon sammanhängande semester om 4 veckor kan man glömma, i bästa fall kan man få en vecka och ett par långa weekends under ett år när man åker till en branschmässa.

Antingen älskar man det livet, och inser att man aldrig skulle stå ut som anställd, eftersom man vill ha ett helhetsansvar och kunna påverka allt. Eller så längtar man till livet där man är en bricka i ett företags väloljade maskineri och brinner för att ta ansvar för sin arbetsuppgift och vara bäst på det.

Istället för en massa managementböcker med självutnämnda slå-sig-för-bröstet-folk så tänkte jag rekommendera dig lite skönlitteratur att läsa.

– Per Anders Fogelströms böcker om Stockholm; Vävarnas Barn, Krigens Barn, Vita bergens barn, Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen. Bokserien visar rätt tydligt hur det samhälle vi känner som vårt har vuxit fram, och det är bra när man funderar på vad man skall göra i livet.

– Vilhelm Mobergs böcker om emigranterna till Amerika; Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Vad var det som fick så många enkla människor som blott hade bibeln och psalmboken i sitt bibliotek att fara iväg till Amerika? Det är ungefär samma drivkrafter som får människor att starta företag idag. En del lyckas, andra inte.

– Stephen King fnyser många åt, men han är duktig på att gestalta människans nakna jag i tillspetsade situationer. Maratonmarschen och Pestens tid är två verk som man kan läsa med stor behållning om hur ett samhälle kan förändras, och vad som sker med människan.

lite Ot men jag bara måste få tillägga att Per Anders Fogelströms serie är en av mina absoluta favoriter. Läs

[Illvillja]

Du har fått flera riktigt bra tips här i tråden! Kom ihåg att i slutänden är det du själv som bestämmer vad och hur du vill göra, men kom ihåg att oavsett vad du väljer, gör det helhjärtat. Att hålla på att försöka ta en medelväg är oerhört svårt och jobbigt (jag vet, jag har bollat alldeles för många projekt tidigare). För dem allra flesta kommer det sluta med att du inte blir tillräckligt bra på något av det gör.

Det är helt klart så att det risktagande och den osäkerhet som följer med företagande inte passar för alla. Jag diskuterade det med han som är COO för det bolag där jag precis slutade. För mig är hela hans tänkande det för en ”typisk” entreprenör, men när jag frågade varför han inte drev vidare istället för att ha ett jobb som jag ser sliter oerhört hårt på honom så svarade han (fritt översatt):

– ”Jag har alltid trott att jag skulle bli entreprenör och starta mitt eget företag, men allt eftersom åren går har jag insett att jag och min familj inte klarar av den risk och osäkerhet det kräver. För mig är det bättre att jobba med nystartade företag på det sätt jag gör idag, även om det också är oerhört tufft så ser jag mig själv i spegeln varje kväll och vet att jag gör ett bra jobb”

Jag lämnade livet som företagare för 1,5 år sedan när jag efter en stor kappsäck med pengar och många löften från rekryterare och ledning fick jobb här nere i Gibraltar. Det tog inte lång tid innan jag började känna mig låst och trött på att behöva kämpa (för döva öron) för att göra det jag var övertygad var rätt. Jag bet ihop och försökte förändra situationen men efter att ha haft ångest över att gå till jobbet varje morgon i en tid insåg jag att den enda jag lurade var mig själv.

Jag har alltid sagt att den person som går varje morgon till ett jobb som han vantrivs på inte respekterar sig själv. Att i längden göra något 1/3 av sitt liv som man hatar är svåraccepterat för mig. Därför sade jag upp mig och har precis startat upp mitt företag igen, men återigen, du måste bestämma vad som känns rätt för dig.

[Borje]

Instämmer med vissa tidigare talare att du måste göra vad som känns rätt för dig. En bra utbildning är aldrig fel att ha om du någon gång bestämmer dig för att inte vara egen företagare. Jag skulle nog satsat på att läsa någon bra utbildning på en bra skola och försöka hålla företaget vid liv vid sidan om. Kanske använda CSN eller bostadsbidrag (varför inte när möjligheten finns) för att finansiera hyran och mat. Har du någon som kan hjälpa dig med packning etc lite då och då. Kanske inte behöver ha som mål att växa kraftigt under tiden du pluggar. Kanske kan du plugga på halvfart.

Jag vet många entreprenörer som skulle riskera allt för sitt företag. Jag tillhör inte den mest extrema skaran. Jag personligen föredrar balans speciell om man har medmänniskor som blir drabbade. Kom ihåg Don’t be evil som Larry och Sergei säger. Därför håller jag inte helt med dikten som Dan la ut.

Sen om du är effektiv med din tid och vågar lägga ut ansvar så kan du nog driva en mindre webshop samtidigt som du pluggar. Det anser inte jag alls som något extremt.

Ta en titt på dina arbetsuppgifter och skala bort de som inte ger något, där kan du nog tjäna en hel del tid.

Lite OT men jag har faktiskt haft stor nytta av följande filmsekvens. När du tvekar så ta en titt på den. What the F*** – Risky Business (1/4) Movie CLIP (1983) HD – YouTube

[Plastskivor]

Räkna inte med att det ska vara en picknick i parken att vara löneslav och småbarnspappa.

[Abbesnabb]

För några år sedan gick jag från egen till anställd och det var en rätt jobbig omställning. Egentligen mest för min självbild, jag var ju företagare egentligen. Det som hjälpte mig då var att tänka att det inte behövde vara för evigt (och mycket riktigt blev det företag igen några år senare).

Dina år som företagare är en bra erfarenhet som du har med dig oavsett vad som händer.

[Författare]

Inlägg