Principen är att varor som skall säljas vidare är en tillgång fram till de säljs. När de sålts så blir anskaffningskostnaden (tillverkningskostnaden) en kostnad.
I ett större tillverkande företag så tar man även upp produkter i arbete (PIA) som tillgång. Då får man alltså värdera var i produktionskedjan de befinner sig och hur mycket arbete som lagts ner på dem.
Man pratar om rörliga och fasta kostnader. Rörliga är sådana som är direkt hänförliga till en produkt, material och arbete, medan fasta kostnader är sådana som inte varierar direkt med produktionsvolymen, t.ex lokaler, kontorsarbete, telefon, porto, VD-bonus … :rolleyes: