Coop uppfattas av konsumenterna som Sveriges hållbaraste varumärke. Det stod klart när Sustainable Brand Index nyligen presenterade hur svenskarna hade röstat till årets lista. Men även om hon förstås gläds över utmärkelsen tar Coops hållbarhets- och kvalitetschef Charlotta Szczepanowski uppståndelsen med ro. “Vi gör ett jättebra jobb men det kan säkert ha bidragit att vi har en grön logga”, sade hon när hon nyligen medverkade i ett event arrangerat av vår systerorganisation Hållbar E-handel.
Nu berättar Charlotta Szczepanowski exklusivt för Ehandel om sin syn på branschens hållbarhetsarbete, vad hon tycker saknas i diskussionen och vad hon tror krävs för att den stora omställningen ska lyckas.
Vad är din övergripande bild när det kommer till hållbarhetsarbetet i handeln i dag?
Det är ett väldigt stort tryck och det finns en väldigt stor förståelse av att vi behöver göra någonting. Däremot så går det ju alldeles för långsamt och jag tycker att det är väldigt många som inte orkar gå djupare i frågan och faktiskt adresserar fel frågor. Det är förstås viktigt att göra det man kan oavsett, men man kanske inte riktigt har förståelse för vad som är stort och smått. Och det speglar också av sig i kommunikationen, säger hon.
"Går inte att fokusera på bara en grej"
Vad som är stort och smått är förstås inte alltid helt lätt att avgöra, men ett vanligt problem enligt Charlotta är att många väljer ut enskilda delar och jobbar med dem, vilket blir lite motsägelsefullt när den delen kanske egentligen inte är ett så stort problem i det stora hela.
För att öka hållbarheten måste man titta på hela företaget och dess interna processer, menar hon. Vad är viktigt när man köper in varor? Vad är viktigt när man öppnar en ny butik? Och så vidare.
Alla internt i ett företag måste vara med och göra sitt för vi är i ett sådant läge att det går inte att bara fokusera på en grej.
Du måste göra en form av väsentlighetsanalys på processnivå för att lyckas lyfta hela ditt arbete och göra den här integreringen som alla pratar om. Att integrera hållbarhetsfrågan, det är det det handlar om.
Ett konkret problem är att samtalet om hållbarhet ofta rör sig runt frakt och förpackningar när transporterna i regel står för en jätteliten del av den totala påverkan. Enligt Coops beräkningar handlar det om några enstaka procent.
Det finns ett litet undantag om man säljer produkter som drar energi när de används, men i de allra flesta fall är det produktionen som står för den stora belastningen. Om du tittar på en bil till exempel så är det i användningen av den som den största belastningen sker om man tittar på klimatpåverkan. Om man tittar på ett klädesplagg så är det produktionen av klädesplagget som står för den stora påverkan.
"Spelar ingen roll var utsläppen sker"
Coop har identifierat tio olika hållbarhetsområden som är nödvändiga att ta hänsyn till om man jobbar med mat. Ett av dem är klimatet och det är inom den delen som transporterna spelar roll. Och även där spelar de en väldigt liten roll, menar Charlotta.
Pratar vi tillräckligt mycket om produktionen när vi diskuterar klimat och hållbarhet?
Nej, absolut inte. Och det är ju för att vi ofta gör landsavgränsningar. När vi sätter klimatmål i Sverige så säger vi att det är de utsläpp som sker här i Sverige som spelar roll. Men om alla våra produkter produceras någon annanstans och släpper ut en massa koldioxidutsläpp där, då kan man inte göra den avgränsningen för då blir det fel.
Den lite luddiga kommunikationen riskerar förstås att uppfattas som förvirrande för konsumenten.
Klimatutsläpp är ju globala problem. Även om utsläppet sker i Kina så mår vi dåligt av det här också. Det är en skillnad mot andra utsläpp som vi ju rent tekniskt kan exportera. Vi kan ju låta människor i andra länder använda kemikalier och må dåligt, för det påverkar inte oss. Och det låter ju etiskt helt sjukt att säga så, men det är faktiskt så vi har hanterat miljöfrågorna väldigt länge. Vi låter någon annan göra de dåliga sysslorna för vi vill ha hälsosamma människor här, säger Charlotta Szczepanowski, och tillägger att principen är densamma som tidigare har använts inom Sverige, när till exempel garverier flyttats ut från Stockholm till landsbygden för att man inte ville ha dem för centralt placerade.
Vi förflyttar miljöproblem men när miljöproblemen blir globala kommer de ikapp oss för då spelar det ingen roll var utsläppen sker.
"Det här ska hända"
I Coops nya hållbarhetsdeklaration ingår som sagt tio områden som företaget bedömt som nödvändiga att adressera. Det handlar om bland annat vattenproblem, övergödning, utmaningar med biologisk mångfald, sociala frågor och arbetsvillkor. Med hjälp av sina leverantörer har företaget lyckats kartlägga hur totalt 11 000 varor levererar på de tio olika parametrarna. Resultatet finns tillgängligt för Coops kunder, till exempel i företagets app.
Har ni haft någon diskussion om att sluta sälja varor om det finns mer hållbara jämförbara alternativ som konsumenten kan handla istället?
Det finns sedan tidigare kravställningar, som redan lett till att vi har tagit bort produkter. Men det som kommer att hända nu är att vi har skapat en systematik för hur vi löpande ska kunna förbättra sortimentet.
Coops hållbarhetsdeklaration över två olika produkter (klicka för större bild)
Förbättringen av sortimentet skulle till exempel kunna ske genom att Coop samarbetar med leverantören för att produktionen av en viss vara ska förändras om den ska vara kvar i sortimentet, eller att vissa produkter helt enkelt väljs bort till förmån för andra.
Genom att titta på hållbarhetsdeklarationen kan vi och leverantören se samma bild och jobba tillsammans med de utmaningar som finns.
Då uppfattar jag det som att leverantören får en viss tid på sig att anpassa sin produkt. Hur lång tid då?
Vi har inte satt någon speciell tid utan nu sjösätter vi själva modellen, säger Charlotta, och tillägger att hennes ambition är att Coops styrelse ska kunna styra hållbarhetsarbetet med hjälp av hållbarhetsdeklarationen så att hållbarhetsarbetet genomströmmar hela bolaget på ett bättre sätt än i dag.
Jag vet inte hur snabbt det här kommer att gå. Men vi har som måltal på övergripande nivå att vi ska minska belastningen genom att göra justeringar i sortimentet och få bättre varor. Så det här ska hända, men i vilken takt har vi inte riktigt bestämt.
Miljöbil fick inte köras i miljözon
Det är uppenbart att Charlotta Szczepanowski brinner för hållbarhetsfrågan men det är också tydligt att hon tycker att diskussionen om vår tids viktigaste fråga lämnar mer att önska. Hållbarhetskommunikation finns det gott om, men frågan är hur mycket som egentligen görs och hur mycket av det vi gör som faktiskt ger effekt.
Hur har vi hamnat i detta?
Alla vill ju visa på framgångarna man gör och då gör man det även om det kanske inte handlar om områden där den stora påverkan finns. Vi på Coop har till exempel bytt till tåg i stora delar av vår verksamhet och det är ju fantastiskt och något vi absolut ska fortsätta med.
Men om vi då bara går ut och pratar om hur många ton koldioxid vi har sparat på att ta bort lastbilar och ersätta det med tåg, är det svårt för konsumenterna att förstå att produkten som produceras också genererar mycket klimatpåverkan, för då ser man ju bara det där tåget.
Istället tycker hon att företag i allmänhet borde bli bättre på att visa hela bilden och på att sätta de genomförda gärningarna i relation till hur stort problemet är.
Finns det en risk att man till och med motverkar syftet genom att fokusera på och kommunicera om “fel” saker, även om man har goda intentioner?
Absolut.
Charlotta Szczepanowski berättar att hennes pappa köpte en bil som rubricerades som miljöbil, vilket förstås var bra. Men eftersom miljöbilen går på diesel och släpper ut partiklar får den inte köra i den miljözon som Stockholms stad har satt upp. Plötsligt gick det alltså inte att använda en miljöbil i en miljözon.
Och det är inte fel på varken bilen eller zonen, utan problemet är att man pratar om olika saker. Miljö är inte en fråga utan det är flera olika frågor och det är där vi går bort oss, skulle jag säga. I det här fallet var miljöbilen bra för klimatet men miljözonen ville åt partiklar.
"Har inga hållbara produkter"
På samma sätt ställer sig Charlotta skeptisk till uttalanden om vad som är hållbart för den enskilda personen eller företag som pratar om att hållbarhet är en hygienfaktor, det vill säga någon form av lägstanivå som alla underförstått har uppnått nu.
Vi slängde oss väldigt mycket med “miljövänligt” förr. Det har vi jobbat bort för det är inget som är vänligt för miljön. Och det är samma sak här, det finns inget som är hållbart, utan det handlar om att allt har ett avtryck på miljön och det gäller att minimera det avtrycket.
Vi på Coop har till exempel inga hållbara produkter utan vi har produkter som har lågt eller högt avtryck och då gäller det att ha produkter med ett så lågt avtryck som möjligt. Vi måste ju äta så det är helt okej att göra ett visst avtryck men det är de facto så att ett avtryck görs.
Genom arbetet med hållbarhetsdeklarationen har Coop fått ny kunskap om sina produkter, information som nu ska komma konsumenterna till gagn. Charlotta Szczepanowski ser en rad möjligheter, som till exempel att låta kunderna ta del av sin varukorgs samlade avtryck och kanske på sikt att de som handlar mer hållbart kan få en högre bonus.
Hennes tips till andra företag som sliter med hållbarhetsutmaningen är att se över hela affärsmodellen och verkligen ta till sig frågan ur ett helhetsperspektiv.
Man måste förstå sin affär på ett djupare plan. Man behöver nog få in någon som är riktigt kunnig. Det finns ofta hållbarhetschefer som kan jättemycket men de måste ju in i strategidiskussionerna. För det här är den mest strategiskt övergripande frågan av alla, både långsiktigt och kortsiktigt.
