Min granne är speciell. På ett bra sätt. Han samlar inte bara på bilar, utan när sin nostalgiska ådra ständigt med olika memorabilia. Ett exempel är det stora mjölkbordet med stora mjölkkannor som likt ett monument över svunnen tid tonar upp sig vid infarten till ett av hans hus. Eftersom jag är en logistiknörd (och till viss grad e-handelsnörd) får det mig att tänka på leveranser förr och nu.
Mjölkbordets centrala roll
I Sverige för sådär 100 år sedan användes dessa stora mjölkkannor för att leverera mjölk till mjölkbilarna med destination city som sen via diverse kanaler försåg hushållen med mjölk. Inte helt revolutionerande kanske, men likväl värt att notera.
Dessa mjölkbord agerade alltså både avsändarplats och mottagarplats - lite som dagens utlämningsställen för e-handlade varor. Borden antog dessutom någon sorts socialiseringsfunktion då väntetiden var lång. Man fick då liksom nu i huvudsak sköta ”first”- och ”last mile” själv.
I vissa fall skötte bönder i utkanten av stadskärnorna hemleverans av mindre kvantiteter mjölk direkt till hushållen. Dessutom etablerades specifika mjölkbutiker då mjölk inte skulle säljas tillsammans med andra livsmedel främst på grund av smittorisken. Många olika mjölkbutiker, med olika logos och färger. Hmm..
Sen kom Tetrapak i kombination med kylskåp och mjölklogistiken förändrades i grunden. Ok - historielektionen upphör!
I dag går vi fortfarande till mjökbordet
Parallellen mellan den forna mjölklogistiken och dagens svenska e-handelslogistik är slående i förhoppningsvis fler huvuden än mitt.
Idag passerar huvuddelen av leveranserna av varor köpta online en eller annan form av standardiserade utlämningsställen - bemannade eller automatiserade, ofta placerade i anslutning till en matbutik eller tobaks-/spelbutik. Leveranser direkt till hemmet utgör fortfarande en relativt liten andel även om vi ser en ökning här. Paketen hanteras i mer eller mindre stängda system konkurrenterna emellan - smittorisk? ☺.
Det är dessutom lite intressant ändå att stora varor (möbler, byggvaror, vitvaror osv), väldigt små varor (böcker, varuprover osv) samt dagligvaror är något vi idag förväntar oss att få levererat hem. Antingen in i boendet, till tomtgräns eller till brevlådan.
Varor i mellansegmentet (sport, kläder, leksaker osv) hämtar vi däremot i huvudsak på mjölkbordet, nej förlåt utlämningsstället. Det finns säkert en mängd anledningar till det, inte helt orelaterade till pris. Till exempel uppfattning om logistikens ickeinverkan på köpupplevelsen och att tillgängligheten av dessa utlämningsställen är baserad på fysiskt rörelsemönster via konsumtion - enkelt uttryckt ”hämtas i samband med att du handlar mat”.
Nytt handelsmönster kräver nya placeringar
Min fråga, möjligen ledande, är om denna struktur för e-handlade varor är hållbar i längden? Troligtvis inte, eller snarare ”ja, men bara om..”. Låt mig utveckla.
Min teori är att vi kommer att se en övergång från leveranser via utlämningsställe till leveranser till hemmet, eller till hemmet hörande utrymmen. Missförstå mig rätt här, jag tror inte på en polarisering utan snarare en utjämning. Valfrihet är fortfarande central. Men en konvertering kommer att ske av flera anledningar. Dels så tror jag inte att en uppfattning av köpupplevelsen online främjas av att ”last mile” ska hanteras av mottagaren själv.
Jag tror att bekvämlighet hela vägen är en förutsättning för att handeln ska vara ett alternativ till fysisk handel i fler än en gång av tio. Vidare misstänker jag att tillvänjningen till hemleverans kommer att gå väldigt fort nu till följd av att det inte bara är dagligvaruhandeln som flyttar ut på nätet på allvar, utan även via ökande fenomen som Foodora, Wolt och UberEats.
Med en större andel matköp på nätet minskar även antalet besök i fysiska butiker från konsumenten varpå historisk placering av utlämningsställen blir irrelevant. Utlämningsställen behöver automatiseras och placeras där framtidens konsument har sitt nya uppdaterade rörelsemönster. Till exempel på arbetsplatsen, i kollektivtrafiken, centralt i bostadsområden och kanske på förskolor/skolor.
Smartare hemleveranser skapar tillväxt
Ett annat perspektiv är logistikföretagens. Jag vågar påstå att det är enklare att arbeta med kapacitetsvariation vid volymtoppar genom att aktivera flera fordon för hemleverans, än det är att öppna fler utlämningsställen.
Kanske sitter någon av er just nu och tänker: "Meh! Hemleveranser är ju dyra och dessutom måste jag vara hemma hela dagen för att ta emot min vara!”. I vissa fall ja - men långt ifrån i samtliga. Som jag ser det har hemleveranser inget existensberättigande om de utförs dagtid i breda tidsintervaller med krav på personligt mottagande av varan. Vid en omfördelning av volymer från utlämningsställen till förmån för hemleveranser är det inte helt orimligt att förvänta sig att kostnaden för just en hemleverans påverkas i positiv riktning.
Steg ett är att huvuddelen av hemleveranserna utförs kvällstid i rimliga tidsintervaller. Steg två är leveranser hem med hjälp av smarta lås placerade på ytterdörrar eller leveranslådor (antar att ordet brevlådor snart är lika omodernt som telefonkiosk) eller bilar. Steg tre är leveranser helt på mottagarens villkor (där du är, dit du går, där du bor). Allt ovan via smarta, digitala gränssnitt.
Tetrapak och kylskåpen var de innovationerna som helt vände upp och ner på mjölklogistiken då det begav sig. Jag vet vad jag tror om vilka lösningar som kommer att förändra dagens e-logistik, men vad tror du?
