Tidigare i veckan presenterade regeringen, genom klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S), Sveriges nationella handlingsplan för plast. En handlingsplan som i korta drag går ut på att minska engångsplasten och öka återanvändningen av redan befintlig plast.
En plan som inte är helt lätt att genomföra då alternativen, förnybara råvaror, också riskerar att produceras på ett ohållbart sätt. Det kräver även större systemförändringar, då det i dag ligger lagstiftning i vägen för att uppnå åtminstone en av punkterna i programmet.
Det är mycket riktigt att även andra material än plast kan ge en negativ påverkan på klimatet. I en cirkulär ekonomi är det också viktigt att materialen cirkuleras och används på nytt när de blivit avfall. Då kan miljönyttan tjänas i jämförelse med om det behöver produceras nytt material. I flera användningsområden kan plast vara det bästa materialalternativet ur ett klimatperspektiv eftersom plast har en låg vikt vilket minskar utsläppen vid transporter och kan öka hållbarheten på mat, säger Tove Kullenberg, pressekreterare för Annika Strandhäll, till Ehandel och fortsätter:
För att säkerställa att rätt material används på rätt sätt har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att analysera att rätt plast används på rätt plats i en cirkulär och fossilfri ekonomi. Naturvårdsverket ska undersöka när i designskedet fossil plast kan ersättas med biobaserade plaster, återvunnen plast eller andra material än plast för att uppnå en cirkulär och fossilfri ekonomi.
"Hamnar i djurens kroppsöppningar"
Ett av alternativen till plast är förstås att använda produkter med trä som råvara. Men det i sin tur innebär utökad avverkning av skog, vilket också är långt ifrån optimalt ur klimatsynpunkt. Därför trycker regeringen på att återvinning är nyckeln för att lyckas med handlingsplanen, utan att ta ytterligare av jordens resurser.
I regeringens strategi för cirkulär ekonomi fastställs visionen ”Ett samhälle där resurser används effektivt i giftfria cirkulära flöden och ersätter jungfruliga material”. I omställningen är det därför viktigt att avfallet ses som en resurs och att ökad mängd återvunnen råvara används för att ersätta ny råvara. I plasthandlingsplanen finns ett flertal åtgärder för att öka mängden återvunnet material i plastförpackningar. Bland annat har regeringen satt målet att 2030 ska plastförpackningar i genomsnitt innehålla minst 30 procent återvunnen råvara.
Många av de engångsplastartiklar ni lägger förbud på innehåller oerhört små mängder råmaterial. Är det inte bättre att lägga resurserna där de verkligen gör nytta?
Produkterna har inte förbjudits på grund av deras miljöpåverkan från produktionen. De produkter som förbjuds är i huvudsak utformade på ett sådant vis att de kan orsaka skador på djurlivet när de hamnar i miljön. De är långa och spetsiga. När föremålen är långa och spetsiga så hamnar de i djurens kroppsöppningar och eftersom plast inte bryts ner så skadar de djuren lång tid och leder ibland till en plågsam död. Alla dessa produkter har dessutom alternativ i andra material.
EU-förhandlingar pågår
Men så var det ju det här med lagstiftning. Återvunnen plast för att förpacka vissa livsmedel är i dag inte tillåtet till exempel. Det krävs alltså rejäla systemförändringar för att snittet på 30 procent återvunnen plast i förpackningar till 2030 ska kunna bli realitet.
För att nå målet om 30 procent återvunnen plast i förpackningar till 2030 krävs många åtgärder samtidigt. För det första behöver vi samla in mer plast, därför har regeringen precis remitterat en ny förpackningsförordning där bland annat fastighetsnära insamling föreslås. En annan åtgärd som krävs för att nå målet är att fler förpackningar behöver vara återvinningsbara. Därför driver regeringen frågan att i kommande revidering av EU:s förpackningsdirektiv ska det vara krav på att förpackningar som sätts på marknaden ska vara materialåtervinningsbara.
När det gäller material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (kontaktmaterial) regleras dessa i en särskild EU-förordning. För närvarande pågår EU-förhandlingar om specialregler för återvunnen plast med stöd av den förordningen. Dessutom väntas också en översyn av förordningen med början under 2023 till 2024.
Men återvunnet material kommer inte ensamt att driva på omställningen. Det kommer även, av allt att döma, även behövas alternativa lösningar. Som den tidigare nämnda förnybara råvaran.
Hur ska ni säkerställa att det kan odlas hållbart, med till exempel tillräcklig tillgång på gröna drivmedel inom rimliga prisnivåer?
I EU:s förnybarhetsdirektiv ställs krav på att biodrivmedel och flytande biobränslen ska uppfylla vissa så kallade markkriterier och kriterier för minskade växthusgasutsläpp (hållbarhetskriterier) för att finansiellt stöd ska kunna ges. Dessa krav är genomförda i svensk rätt. I Sverige finns flera stöd för ökad användning av biodrivmedel, främst genom reduktionsplikten och genom nedsättning av energiskatt och koldioxidskatt. Inom EU främjas biodrivmedel inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EU ETS).
LÄS ÄVEN: Sverige ökar kampen mot plasten med ny plan: ”Stora problem”
