Peter Hogeby drog igång sin e-handel i början av 2020. Planen var att sälja knäckebröd på nätet och namnet på den nya e-handeln blev därmed Knackebrodonline.se. Det dröjde dock inte lång tid förrän den nyblivne e-handlaren fick vetskap om en regel gällande att sälja ekologiska produkter på nätet. En regel som skulle visa sig göra skillnad mellan e-handel och fysiska butiker, som drabbar företag på olika sätt och som så mycket annat har sin grund i ett beslut på EU-nivå.
Men vi ska ta det från början. Den aktuella regeln går ut på att man måste vara certifierad för att få sälja andras färdigförpackade och ekologiskt certifierade produkter. Kravet på ekologisk certifiering gäller för alla e-handlare som vill sälja ekologiska varor oavsett om de producerar varorna själva eller inte. Att varan redan är certifierad av producenten spelar ingen roll - det krävs ändå att även e-handlaren som ska sälja varan är eko-certifierad, vilket innebär en kostnad för den enskilda e-handlaren.
När man startar som ny aktör ligger det i ens intresse att lägga varje krona på rätt saker, säger Peter Hogeby till Ehandel.
"Ingen vill ta ansvar"
Det finns sex aktörer som utfärdar eko-certifikat för den svenska livsmedelsmarknaden. Den som Peter Hogeby valde har en certifieringskostnad på 7100 kronor exklusive moms om året.
Enkelt förklarat är det e-handlarens uppgift att säkerställa att produkten som når konsumenten är vad den ska vara, helt enkelt.
För mig är det här helt obegripligt. Jag bedriver min e-handel hemifrån. Vad är det jag ska göra, kontrollera varenda knäckebrödspaket? Det har ju leverantören redan gjort. Men jo, då har vi samma krav på oss som producenten trots att vi säljer en färdigförpackad produkt.
Om Peter Hogeby inte certifierar sin e-handel får han alltså inte sälja ekologiska produkter.
Hur har du löst det?
Jag ville inte undanta de ekologiska varorna så jag fick ju gå igenom den här processen även om jag tycker att det är hål i huvudet egentligen. Sen har jag lagt en hel del tid på att försöka förstå vitsen med upplägget, men jag förstår faktiskt fortfarande inte. Och ingen vill ta ansvar utan alla hänvisar vidare till någon annan.
Måste ha personal på plats
Peter vänder sig mot flera aspekter av problematiken ovan, bland annat att den bara gäller e-handlare och att den bara gäller för ekologiska produkter. Man skulle ju kunna göra ett liknande upplägg angående att sälja till exempel glutenfria produkter, något Peter hade tyckt varit mer förståeligt eftersom den gruppen av varor ändå riskerar att göra allergiska personer sjuka.
För mig är det obegripligt varför regeln finns och vad det är man vill åstadkomma med den, eller ens varför man tycker att det här behövs kontrolleras.
På Livsmedelsverkets hemsida går det att läsa att man ska anmäla sitt företag till ett kontrollorgan bland annat om man ska “sälja ekologiska produkter via e-handel”. Myndigheten upplyser även om att det finns ett undantag från kravet på att anmäla sig till ett kontrollorgan om man “säljer ekologiska produkter direkt till slutkonsument i till exempel en livsmedelsbutik”. Det framgår dock också att undantaget inte gäller om man samtidigt “säljer ekologiska produkter via internet”.
Anledningen? E-handel räknas inte som försäljning till slutkonsument.
Försäljning av ekologiska livsmedel via internet räknas inte som försäljning direkt till slutkonsument. Därför ska sådan verksamhet alltid anmälas till ett kontrollorgan. För att det ska räknas som direkt försäljning till slutkonsument krävs att försäljningen (vid köptillfället) sker i närvaro av både handlaren eller dess personal och slutkonsumenten, skriver Livsmedelsverket på sin hemsida.
"Komplext och byråkratiskt"
Så fort man har en e-handel gäller alltså certifieringskravet, oavsett om man också har en fysisk butik eller inte. Har man däremot bara en fysisk butik så räcker det med att man har en person på plats i butiken.
Har en butiksanställd på till exempel Ica större möjlighet att berätta om den ekologiska varans exakta ursprung än jag som sitter med min skärm och all data? undrar Peter Hogeby retoriskt.
Han ser en risk för att alla e-handlare inte har ekonomisk möjlighet att leva upp till de krav som ställs.
Risken i detta är ju att man som återförsäljare får exkludera småproducenter som lagt tid och resurser på att kunna marknadsföra sin produkt som ekologisk.
Utöver att de nuvarande reglerna gör skillnad på e-handel och fysisk handel, ser Peter Hogeby flera andra frågetecken. Dels har han reagerat på att det inte finns någon samlad lista där konsumenter kan se vilka företag som är certifierade. Dels är det upp till varje enskild kommun att kontrollera att företagen i den kommunen följer regelverket, vilket han menar får som konsekvens att alla bedöms på olika sätt.
Det är komplext och byråkratiskt. Om man ändå hade förstått anledningen men det gör jag verkligen inte, säger Peter Hogeby.
Ändrades med EU-dom
Kravet på e-handlare om att vara eko-certifierade för att sälja redan eko-certifierade produkter kan kopplas till en EU-dom från 2017. I den slogs det fast att det krävs att “försäljningen sker i närvaro av både näringsidkaren eller dennes försäljningspersonal och slutkonsumenten” för att något ska räknas som direktförsäljning.
Det är även det Livsmedelsverket hänvisar till när vi tar kontakt för att ställa frågor kring situationen.
En dom i EU-domstolen har fastslagit att för att det ska kunna vara en direkt försäljning till slutkonsument ska både säljare och köpare träffas fysiskt vid köptillfället. Webbhandel ansågs inte uppfylla det kravet och därför beslutade domstolen att certifiering ska krävas, säger Lena Wallin, statsinspektör på Livsmedelsverket.
Hon berättar att det fungerade på ett annorlunda sätt fram tills dess att EU-domen kom.
Nämnas kan att innan domen kom var Livsmedelsverkets tolkning att webbhandel var likställt med direkthandel med konsument och ställde då inga krav på certifiering. Eftersom det kom ett avgörande i EU-domstolen i frågan måste medlemsstaterna rätta sig efter det.
FORTSÄTT LÄS: Ny eko-lag intar handeln: ”Krångligt formulerad och svårtolkad”
