- Detta ämne har 1 svar, 2 deltagare, och uppdaterades senast för 14 år, 11 månader sedan av
.
-
Ponera att man försöker rita upp ett diagram över vad som kännetecknar jordens alla stater. Vi sorterar inte länderna i bokstavsordning, utan efter BNP/capita. Bland tusen och åter tusen olika saker man kan lista så är jag rätt så säker på att ”utbredd korruption” finns hos många länder på den fattigaste halvan av diagrammet, och ”utbredd E-handel” finns med hos många av de relativt rikare länderna.
En del erfarenheter från livet gör att man funderar en smula över meningen med livet. Man ser det hela från nya perspektiv. Alla som stått vid tullstationen i Tallinn på den tiden det stora landet hette Sovjetunionen, med en gammal Volvo Duett fullastad med cigaretttändare och kondomer som man vill föra in i landet vet att det tar lite tid… Det är oändliga rader med potentater i den byråkratiska hierarkin som behöver mutas med ”just a small fee” samt gärna ett varuprov. Det finns ingen hejd på vilka tillstånd man behöver och vilka avgifter man måste erlägga innan affären är klar.
Av någon outgrundlig anledning så har det allra med moderna, det som rent av utsågs till att vara en ny ekonomisk världsordnig och som skulle utrota fattigdom, svält och sjukdomar utöver ett införande av demokrati över hela vår jord anammat det gamla korrumperade avgiftssystemet.
Vad man än vill göra som E-handlare så handlar det om ”just a small fee”.
Grunden i all handel är betalningarna. I Sverige har vi banker som är relativt duktiga på sådant, men som också är alldeles oerhört fiffigt påhittiga när det gälleratt ta betalt flera gånger för samma tjänst. Man tar betalt av kunden för att denne skall få ha ett VISA-kort, och tar sedan betalt en gång till av den som får betalt med VISA-kortet. E-handeln har förfinat det här en bit till genom att krångla till det med en betalväxel innan pengarna får nå den fina banken som helt plötsligt kallas inlösare. Magnifikt att man kan ta betalt TRE gånger för samma transaktion!
Får man många inbetalningar på sitt bankgiro kostar de en liten slant per styck, och gör man många betalningar kostar de också pengar. De allra flesta företag av lite storlek betalar för att få betalt, och betalar för att betala andra.
Sedan fortsätter det hela med avgifter för allt. Poltikerna brukar kalla detta för det moderna tjänstesamhället. Jag ser det mer som en process som är misstänkt likt det korrupta beteende man stöter på i många små diktaturstater. Från det att man vill starta en webshop till det att man fått sin första order är det en oherrans massa små avgifter man har betalat. Det gick faktiskt att få in gummina i Sovjetunionen efter åtta timmar, försök få klart med inlösenavtal på en bank på åtta timmar…
En annan förutsättning för E-handel är domänerna. Här råder djungelns lag, och massor av företagare betalar kolossala pengar för att äga domäner endast för att någon annan inte skall äga dessa. Jag ser det som lite kontraproduktivt att man äger en massa domäner för att andra inte skall göra affärer där. Det är lite som man ser i de allra fattigaste länderna där regeringen eller stora jordägare låter marken ligga i träda hellre än att låta fattiga bönder odla på den. Hur blev det så?
Man brukar mäta hur många domäner som finns i ett land, men har någon mätt hur många av alla dessa domäner som har ett aktivt och uppdaterat innehåll? Någonstans anar jag att det närmast obegränsat stora och häftiga Internet kanske inte är så stort som alla säger. Lite som när en diktator förnöjsamt skrockar på presskonferensen efter ett så kallat val, att i sin hemstad är han så populär att där fick han 106% av alla röster.
När man skall åka till ett land som är lite mindre utvecklat än vårt så är listan av vaccinationer man bör ta väldigt lång. Listan på mediciner som är bra att ta med sig ännu längre, och naturligtvis måste vi utgå från att alla vill lura oss, stjäla våra plånböcker eller rent av kidnappa oss. Betalar vi med kort så kanske man kan göra det hos flygbolaget på flygplatsen, på femstjärniga hotell och på centralbankens huvudkontor i huvudstaden.
En vanlig svensk som skall ut och surfa på Internet uppmanas snabbt att se till att ha brandvägg, uppdaterat antivirusprogram och Microsofts senaste programvara mot skadlig kod. Man skall absolut inte klicka på okända länkar, öppna bilagor i E-posten och i möjligaste mån inte betala med kreditkort, bara på stora och välkända sajter.
När man lägger rekommendationerna för resa till en utvecklingsnation bredvid generella råd för en Internetanvändare slås man av likheterna. Hur i all världen blev det så?
Ur ett rent evolutionistiskt perspektiv är det naturligtvis en styrka för mänskligheten att vi förstår en del av människans primitiva arv, att vi begriper hur ett samhälle utan det vi kallar ”lag och ordning” fungerar och att vi lär oss hur man tar sig fram där. Antingen tyder detta på att vårt samhälle snart krackelerar och faller samman i kaos, eller så är det ett bevis på att vi ännu inte utvecklat oss särskilt mycket.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
