Tanken är att kunden skall kunna ångra sig eftersom han inte haft möjlighet att ”känna” på produkten på samma sätt som om han köpt den i en fysisk butik. Det som komplicerar det lite är att i en butik finns det ofta ett visningsexemplar som kan kan få undersöka ganska grundligt. Sedan får man en ny förpackning från hyllan. Det blir alltså bara ett enda ex som ”förbrukas” hur många man än säljer.
Vid distanshandel så blir det ju inte så effektivt att först skicka ut ett visningsex som kunden sedan skall skicka tillbaka när han får sitt riktiga ex. Men jag har sett att en del glasögonhandlare jobbar så.
Det är ju inte heller så kul att stå med ett antal ”visningsexemplar” efter lika många returer.
Så detta är väl ett bra exempel på en fråga där man måste väga två intressen mot varandra. Konsumenten vs näringsidkaren. I princip väger alltid konsumentens intresse lite tyngre än näringsidkaren. Men exakt var man skal dra gränsen i ett sådant här fall vet jag inte … och antagligen ingen annan heller.
Men om jag inte minns fel så tar Elgiganten ut en återställningsavgift om man köpt en dator, använt den, och returnerar den på öppet köp. Det kanske kan vara lite vägledning.
—
Man har rätt an undersöka varan. (Det står inget om ”hur/om den fungerar”). Om den inte fungerar så blir det ju fråga om en reklamation. Så jag skulle vilja tolka undersökningsrätten till att i första hand känna hur den ligger i handen t.ex. Hur menysystemet mm är uppbyggt kan man ju ofta se på nätet på olika sätt.
